enmaskros

Jag sitter nästan o flinar nu... Mamma sitter i vardagsrummet och pratar högt till pappa "Hedvig ska ha julklappar för 1300kr till.. men det har inte jag nån lust med längre så det får du göra, om hon ska ha några.."

Hon säger så bara för att hon vet att jag hör. Fick några "Tack Hedvig" oxå när hon gick förbi.
Bara för att jag hitta fem ölburkar o säger ifrån?

asså.. haha ååh vet inte om ja ska skratta eller gråta. Är itne föräldrar till att få stöd o hjälp ifrån lixom o allt sånt.. fattar inte att pappa sa av sig faderskapet från första början. En så liten sak som att fråga om man kan få skjuts när man e sjuk till heron city ska bli en så stor grej. okej, jag trodde verkligen inte att dom skulle säga ja, o de va väl lite slött av mig att ens tänka tanken men... Ja, att Pappa höjer rösten när jag låter som en liten beibs i princip när jag frågar så snällt jag kan o säger bara efter "att du ens frågade mig.."(som om ja vore dum i huvudet) "det betyder ju att du förväntade dig ngt.." NEEEJ, för i helvete jag känner dig, jag förväntar mig aldrig nånting av dig för jag vet att du aldrig gör nånting för att hjälpa nån annan. Men ska man inte äns kunna fråga utan att få en massa skit?

Lixom när jag va ltien, man vågade ju inte äns fråga om hjälp med läxorna för man va rädd att bli dumförklarad efter en minut om man inte fatta. o sen så va det ju ändå alltid suck o bråk innan man fick hjälp. o då ville man ju inte äns...

DET är jag så jäävla trött på!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har faktiskt aldrig kännt så starkt att jag vill bort härifrån.
Har suttit o snackat med Kim, som ska åka iväg me sin familj o polare till Indien i minst en månad. o han tkr ju att jag borde hänga på. o har suttit o kollat sista minuten ett tag.. hittade världens grymmaste biljett asså! Tänk, till indien för ca 2,300kr!!! Va såå nära att köpa den ska ni veta. Började redan tänka på vilken väska jag skulle ta, o vart den låg. Om jag skulle springa o hämta den nu o bara slänga ner lite grejer i en rygga o åka iväg?

Jag vill verkligen! vill vill viiiill!!!
Men, så komemr det jobbiga ifatt än oxå. Jag vill ju helst åka iväg till ngt varmt land, o ja indien är ju varmt.. Men nu har jag ju den här krämen som pappa har köpt till mig för Acnen. o man blir ljuskänslig då. SKITKUL! o känner att ja kan inte sluta me den nu iaf... så nån solsemester är ju inget val för mig...

Men Emmi, sen när vi ska iväg då får ja ta ett brejk o hoppas på att det e lite bättre då iaf.

Jag håller på o bryta ihop... elelr typ.
Jag har redan skurit mig. gjorde de för ngra veckor sedan i nu idag.
När jag kommit hem från landet så gick ja in i mitt rum o såg att mamma lagt massa grejer (som iförsej är mina, men tyckte hon kunnat lägga dom nånannanstans än jsut där när jag preciiiiis städat o fått det fint där.) på skrivbordet, så suckade jag lite högt, satte händerna för ansiktet, började gråta o gick mot badrummet med kanske lite väl klampiga stag.. men ändå... Både mama o pappa hoppar upp ur soffan o börjar vrålskrika.. så jag låser in mig i badrummet för att det är de ända rum man kan låsa om sig på, o lilla toan.
Sätter på hög musik i öronen så jag slipper deras skrik utanför dörren o tar fram den trasiga rakhyveln som ja skär mig med i bara ren reflex..

Jag är så fuuuuuuuuuuuucking trött på allt!! men ajg vet ju knappt vad!

Eller jag är trött o förbannad o äcklas av mig själv.
bla för att jag känner mig som en elefant, jag vet fan inte hur jag ser mig själv.. jag stälelr mig på vägen o vägde runt 53 kg idag. jag vägde bara ett kilo mindre innan jag åkte till kina, men hur fan kan jag se uuut så här då!?!?
Min jävla fitt acne. Har börjat med en kräm som man sätter på varje kväll, o har bestämt mig nu att jag ska sluta klämma finnarna för det ska förvärra allt... Men det gör så jävla ONT OCH SVIDER! Hela ansiktet är ömt, känns svullet o kliar. Kunde itne sluta gråta imrorse pga just det! o nu vill jag bara åka hem till nån men jag går fan inte ut såhär o just nu vill jag verkligen inte ta på ngt smink... känns ju som om det blir värre. o + att det är så ömmt... dra med den där o ta på foundation, nejtack.
o mitt besök på ungdomsmottagningen, ska börja gå i sumpan nu o de va första besöket, så hon ställde massa frågor.
Kom in först på hur mkt ja dricker, iprincip varje helg blir det ju.. o gnaska mkt. -men asså jag ser inget problem i det så men när hon börja prata om de, o undra om alkohlism i släkten så.. det kändes inte okej. o när vet man att man är beroende? För jag vet att ja dricker mkt mer nu än va ja nånsin gjort. Jag vill verkligen gå ut varje helg.
Om jag blir som mamma då........................
Men oxå hur mkt killar jag träffar, o NÄR jag träffar dom o hur ofta ja skyddar mig.. Jag har varit med 16 st, o 2 som jag vet har ja skyddat mig med.. det är fan inte okej. o ena va lixom tobbe. o ja, tobbe är typ det ända undantaget som ja inte har träffat på fyllan. Magnus oxå kanske. elelr några till oxå tror jag. men ändå, jag tänker alltid men alla gör väl såhär.. vissa kansek gör, men andra inte. Varför ska ja göra det för?
o jag vet inte, men ja känner på mig att ja har nån sjukdom så har tid o testa mig på onsdag.

Det är bra att få en lite funderare över hur man lever, sa hon.. Jo, så sant så.

Fick oxå nummret till deras psykolog. framför allt för att få gå en "liten kurs" om hur man lär sig att veta hur man ska göra för att må bättre när man mår dåligt.
För jag berättade för henne att när jag mår dåligt, så är jag oftast rädd för att må bättre.. för oftast blir det så att jag är fortfarande itne glad, utan jag känner bara ingenting.  Men jag VILL ju känna ngt så då mår jag heller sämre.
Låter nog helt sjukt, men när jag va liten, eller yngre så va jag itne rädd för nånting. Jag vågade gå ute ensam sent på nätterna, jag vill gå själv sent på nätterna, jag vill ta den lite längre vägen genom skogen.. bara för att? Bara för att kunna råka illa ut. Jag vill komma ivägen för nån o bli ner slagen o misshandlad, lr bli våldtagen.. lr vad somhelst.
Jag ville må dåligt, jag ville få känna ngt. Jag var rädd för vad glädje och lycka va.
Jag ville känna mer, itne bara vara tom. Då va smärta det bästa allternativet eftersom det va ngt jag kände igen.


Samma grej vare ju när mamma inte druckigt på typ två kvällar när jag va mindre. Shit, ska hon sluta nu? Men alla bråk på kvällarna va de ju ända jag visste, visste att jag kunde. Hur lever man annars lixom? vad ska man göra då?


o fresten så tror jag att hon har tagit sprit från mig.. eller snarare från Jocke. Han va ju här för nån helg sen, o hade med sig en stor flaska med nån starksprit i, men lämnade kvar den.. o den har stått i mitt skåp. Men nu, jag TROR att det är mer i den än det va förut... isf OM jag har rätt så har mamma tagit o sen hällt i vatten.
Kul om det är så.. o Jocke märker? eeeh, va ska man säga då? "Ne, mamma snodde bara lite o ville dölja det o hällde i vatten. du vet, så där som alkohlister gör." Han vet ju inte om det...
känns itne helt ok o fråga henne om det om jag  inte är säker.

måste bara säga att jag är lite smått besviken på vissa.. Typ en tjej som känt mig hela livet. Hon  vet hur jag har det hemma, att jag försökt ta livet av mig, fast iförsej så trodde hon på mig när jag sa att neeeeej klart jag inte försökte på riktigt. så nu skämtar hon om det ist när hon ska berätta pinsamma saker jag gjort på fyllan. Men ja, hon vet om iprincip allt i mitt liv. Men hon tar det inte seriöst.

Men att hon nu ska bli sur för att jag inte hör av mig? Efter hon vet att vi har avlivat Emil, att då mamam troligen ahr börjat dricka mer... Nej hon har inte hört av sig en enda gång efter det då hon som jag tror , kände sig dissad av att vi ville vara själva då vi avlivade honom. Hon vill nämligen följa med... men det är förfan vår hund!

ne nu tappa ja skriva-suget...

haha sitter o kollar på när Marcus va med i Fame Factory. Shit va ju smått galen i människan då. även fast jag aldrig varit ngt sånt stort fan så att jag skulle följa efter på turneer, knappt köpa skivan, men ändå.... haha:P ha ne ju så snygg o allt. men gud, det är ju inte samma sak när jag halvt känenr honom nu!:P
Även fast det svänger lite så det känns ju bara töntigt o jag sitter mest o skrattar.
Men lite önskar man väl att han hade varit yngre.. det är ju det som förstör allt. o igentligen vet ja inte va hans musik gör med mig.. mår både bra o dåligt. men det kansek är självklart.

Men iaf. så kul o titta på vissa videos o höra låtar nu, när han berättat om dom. typ som videon jsut nu.. dom står på en stor scen o allt ser skitbra ut. men så började han berätta om när dom filmade in det. haha värsta fiaskot blev det:P men äh, jag gillaren ändå.


de här va ju bra.. nu kommer ja inte kunna sluta lyssnaaa..

Jag försökte verkligen gå in här o skriva igår.. men fick inte fram ett ord. Så.. nu tänkte jag bara typ. ne vet inte. Nu blire killsnack ist.

Men är på liite bättre humör idag. elelr jag försöker. För jag hoppas att jag ska få Träffa Christopher idag!Första normala killen jag träffat på evigheter så det pirrar ju nästan lite i magen haha! Men tror han är en lite för bra kille för mig, det jag är rädd för. Yber smart och duktig... men äh, vi får se.

Men så blev jag ju lite glad när jag såg att jag hade ett mail på fb av Marcus. Han skulle upp till sthlm o hämta Nikki L o undra om jag ville ses. o jag har ju en present till Nikki som jag måste ge, men han va itne så intresserad av o bara ses på en fika som jag föreslog, "haha":P Va mer, lust att haka på till Mariefred sen? Men äh, jag blev glad hur som. Jag vet ju vad han vill ha så va ju inte förvånad. Har lixom inga krav elelr ngt längre, elerl det har jag aldrig haft. Men jag orkar itne bry mig så pass mkt att jag blir sur, arg o besviken.


o Samma sak med Andre, jag är ju såå himla van vid att han aldrig håller vad han säger, att han aldrig svarar i teledfon lr på sms, utan bara hör av sig typ var tredje dag o oftast när han är  full. Men jag blir itne sur längre.. jag orkar inte, jag blir ju inte förvånad. Det är so med tobbe när jag blev så ledsen över att han itne äns kunde skicka ett sms när Emil hade dött. Andre vet hur dåligt man mår då ha nsjälv har hundar som dött, o han hade lovat att vi skulle ses helgen efter emil avlivats.. men nej, såklart blev det inte så. utan han ringde när han va påväg till krogen o vill att jag skulle hänga med ist. men nej.. men ist så hörde han av sig typ tre dagar efter igen... De där va typ sista hoppet om honom kände jag då. Men det roliga är, att jag vet typ "idag kommer han höra av sig", o ja det brukar vara tre dagars mellanrum, men jag har nästan alltid rätt. Igår trodde jag att han skulle höra av sig, o yeees, de gjorde han.
Han ville att jag skulle me hem till dom på fest. Men ja hade itne lust, o så va jag ändå ltie små irriterad på honom att han va så full, o så hade jag ju  Christopher i tankarna ändå.
Men när han fattat att jag inte skulle komma hur mkt han än tjatade så sa vi hejdå. Men så smsade jag ändå "om du vill träffa mig får du komma hit", för kände mig så ensam o behövde ngn.
Då ringde han ist.. o vi pratade säkert nån timme. Men då blev det lite djupare, som kanske igentligen inte va så smart om ja nu ska träffa C. Jag sa iaf att jag va trött på att man aldrig får tag på honom o att även om ja skickar massa sms så kanske han ringer upp först några dagar efter. o att när vi ska ses så blire ändå alltid så att han drar på krogen o då han kaaan ses är när han ringer o är skitpackad Efter krogen! ja typ 04.00 på morgonarna.
Han sa att eftersom han jobabr så mkt så vil han ju ut o festa när han e ledig, men då tycker inte ja att han ska säga att vi ska ses?:S aja... tillslut blev det de där pojk- o flickvän snacket igen. Att vi borde bli tillsammans för då skulel han ju inte va sånn. Han envisades med att vi skulle ses idag men ja e upptagen, så "nångång" sa vi. o då sa han att; då ser jag dig som min flickvän då. haha what? jag sa ju neeej flera gånger:P men ändå, han är sjuk. men jag hörde när han va allvarlig när han börja fatta att jag inte pallar mer.. "jag tycker iaf om dig väldigt väldigt mkt Hedda." o där tror jag honom verkligen när han säger det. eller jag vet.
o så han har ju fattat att jag träffat andra killar, men så sa jag oxå att när ja märkte att han blev så ledsen, så slutade jag med de. men nu eftersom han inte är ett dugg bättre med att höra av sig så har jag struntat i det.

Menmen.. aaja, nu orkar vi inte tänka mer ..o sms har jag fått av C :D Han bor ju här på jungfrudansen o är där nu, haha ja vill bara springa dit! men han ska plugga o sen till odenplan o fixa ngt innan vi ska ses. Men se där, han pluggar... han gör verkligen det.. o vad gör jag, jag funderar allvarligt på att hoppa av elelr skjuta upp mitt plugg igen!

"Aja, men så förskräckligt har vi inte haft det, det var ju värre förr"
JAA, men skit facking samma!? Det ju just det som är grejen, det var 1000 gånger värre, men nu när det blir liknande bråk så komemr ju ALLT tillbaka! Det känns ju som förr, även fast hon inte är lika sådär äckligt full så att hon inte kan gå själv, men hon har fått sån jävla attityd när hon dricker ist. Så det blir ju värre bråk, eller vet inte hur man ska förklara.. Förut var det ju oxå reda världskrigen. man stogd o skrek, slängde i dörrar o ja.. kalabalik. Nu blir det skirk o gap fortfarande men det är mer... elakt. Man tar det mer personligt. vi vet hur vi ska skada varandra. Eller hon vet hur hon ska göra för att få en må riktigt jävla dåligt efter att man har konfronterat henne att hon har druckigt. Riktig jävla drama queen.

Ja, det här började idag med att pappa undrade vad jag hade gjort i ansiktet (haha), jag hade klämt några finnar på hakan o var ganska ordentligt röd. o så förklarade jag att ja, det är nog psykiskt så som Emmi sa, att jag fått så sjukt mkt finnar på sistone.
o då ställde han sig tyst ett tag... "Men du är ju ute o har kul ganske ofta?" Eeehhh, ja? Och? Jag mår skit ändå förklarade jag, hur ska man annars överleva om man inte får gå ut o ha kul???
Men han tyckte att om man mår så dålgit brukar man väl stänga in sig iprincip. Då blev jag bara förbannad.... Det är det här som jag blir så sur på, därför jag itne pratar om sånt här, speciellt med mina föräldrar.
Det ÄR MENINGEN att jag ser glad ut! Det är precis det jag tänker på hela tiden, jag vill j uatt fol kska se mig som en glad tjej! Aldrig att jag skulle visa utåt att jag mår dåligt.. itne medvetet lixom. Jag känner mig ju mkt mer neråt, o det vet jag märks. elelr hela jag förändras o det går itne alltid att gör ngt åt.  Men det är ju itne så att jag sitter o gråter för det utan jag blir bara tyst, tillbaka dragen, inte lika lätt för att skratta o vara mig själv o slappna av.

Men iaf, jag blev irriterad när han sa de o blev bara tyst. Då frågade han om de va mamma. Ja sa jag då. "Men det är väl itne bara mamma?". Jo, jsut nu är det extremt mkt hon iaf.
Så började vi snacka om henne o blablabla..... o vi komemr aldrig nån vart. Han säger bara samma saker varje gång som jag redan vet. Att hon måste vilja själv o att hon vill ju itne åka till ngt behandlignshem som jag tycker hon ska för att hon vill itne berätta för folk i vår omgivning, tex för hennes chef. osv osv..... "vi måste bara ha tålamod" hahahaa FAAAAAAAAAAAAAAN HELLER!
Asså, att jag mår så här dåligt efter ett stort bråk. Tror nog det här va största bråketr på ritkigt länge, sen ja kom hem från kina, o de va ändå itne jäätte stort, det har varit värre.. så, iaf, att jag mår såhär dåligt bara efter det, o så här länge? Det är inte okej, det är itne normal. Jag märker ju att jag går tillbaka till o var a12 år igen.. så som jag mådde då.



Papap sa iaf att nu måste jag ju sätta näven i bordet. haha ja, men till vilken nytta? Det komemr inte hända ngt ändå. Men jag kanske ska bli 100% seriös med att leta lägenhet? Bara ett riktigt bra jobb som behövs.

Varför är hon alltid såhär? Hon ska va jävligt glad över att jag 99 av 100 gånger nuförtiden inte kommenterar när hon dricker. För till vilken nytta lixom? Det blir bara bråk o hon bryr sig ändå inte så pass mkt att hon skulle göra ngt åt det. sluta alltså.

Men att hon ska börja hämnas lixom. Ja jag vet jag är skit slarvig! men att hon inte sagt ngt o mde ttidigare o NU blire världens jävla bråk om det, hon ska slänga lla mina grejer om dom inte försvinner osv. Blri så jävla trött på det här! o så säger hon att jag bara skäller på henne? eeeeeeeeeeh what.


Men så tråkigt... idag va första dagen på riktigt länge som jag faktiskt mådde bra. Så kommer hon o förstör det. TACK MAMMA!

Just nu känner jag för att typ, mörda någon?
Asså hela jag bara kokar...
Är så jävla förbannad på hela världen, o jag får verkligen kämpa med att inte låta otrevlig här hemma. Jag vill bara skrika men då kommer alla bli sura på mig o det pallar jag inte. Det är nog det värsta som finns. När folk är sura, ledsna eller besvikna på än.

Vill gå ut o springa men har inga krafter i kroppen heller. o jag mår illa av mgi själv för att jag äter så mkt. jag skulle ju gå ner i vikt!???? o då måste jag ju oxå ut o röra på mig, men jag är så laaaaaaaaaaaaat. Vetinte, alla krafter är bara borta.

Men jag vill verkligen skrika på NÅN, typ Andreeeeeeeeee. så jävla trött på honom.. asså nu har jag itne brytt mig alls att han inte hör av sig o bara skiter i saker, att alla kilalr gör så. Man bestämmer saker som aldrig blir av. Men nu har jag börjat tröttna. Eller nu, när han vet att jag behöver det efter emil. han VET att jag mår dåligt.. o vi har pratat om det att han aldrig kan för att han jobbar för mkt.. o blabla, så han sa ju att nu skulle han verkligen komma till mig. men nej, som vanligt ringer han o är påväg till krogen ist. Förväntade mig inget annat iförsej, men jo.. lite?

o jävla tobbe helvetet.. asså, fan va jag känner att jag kansek överreagerar. men vi var tillsammans i ca 1,5 år.. o ja allt sånt där. Aldrig haft sån kontakt med en änniska som jag haft med honom.
men nu när emil dör o vi ändå "fått tillbaka kontakten" även fast han itne hör av sig. så vafan. ett litet jävla sms kan han väl skicka iväg? Ja, han skrev på BILDDAGBOKEN! Men vafan.... herregud, vi är väl människor o vi var speciella för varann.. (Säger alla andra).
Han säger ju iaf att jag va speciell för honom o att jag va en tjej han itne kunde släppa förrens efter ett år efter de tog slut.. neeeeeeeeeeeeeeej jag blir bara så jävla trött!! o så varje gång man kommenterar ngt sånt här för honom, att jag tycker att han gjort ngt dåligt, betett sig dålgit så kommer han bara med "ja jag vet, jag är dum i huvudet. men det vet du redan" Som om det ska vara en ursäkt!??????????????
Blir så fuckin jävla TRÖTTTTTTTTTTTTTT




O jag hatar att jag i flera dagar gått runt o tänkt på hur jävla skönt o befriande det skulle vara att skära sig.... Men så jävla onödigt. Mina ärr är borta, bara jag som vet om det, om ja verkligen tittar ser jag dom. men annars inget. o jag orkar itne gå o dölja det o va rädd att nån ska se heller....


Nej nu fan, jag ska nog ta på mig träningskläderna o sätta musik i öronen o gå ut o flippa ur i skogen. Springa upp o ner för backen, slå o kasta grenar. eller ngt.

Ngra biverkningar av medicinen har jag inte fått.. vilket känns jätte skönt! o jag tror faktsikt att den har hjälpt. Har inte haft nån riktig depp dag sen jag började med den. lr va väl på gränsen i Thailand men det är de ändå.

Vet inte riktigt vad jag ville skriva här... orkar lixom inte gå in för djupt i känslorna.
Men jag är glad för att mamma har pratat med mig o familjen nu, hon mår jätte  dåligt o ska äntligen ta tag i det. eller det har man ju hört ett antal gånger, och hon skulle gå idag men så blev det inte, men hon skulle beställa tid idag sa hon nu iaf.
Jag drabbas ju inte alls av det här nu när jag inte bor hemma längre, men det blir inte kul när jag kommer hem, och jag vill ju såklart inte att hon ska må dåligt. Det är min mamma ju!
o pappa är ju inte den bästa på att trösta alltid..  men mamma är ju som mig, håller tyst om det mesta, men som ajg oxå gjort nu så känns det som om hon börjar prata mer om det så hon kan få hjälp. eller så är det bara jag som inte fått höra det förut.


Men ngt jag har blivit förbannad över nu är att, i helgen då mamma var ensam hemma och mådde skit så fick hon inte tag på pappa för han hade inte kopplat i telefonen på landet, så hon ringde till morbror Lasse. Dom pratade ett tag o sen bad mamma att få prata lite med Eva. o Den jävla idioten säger iprincip bara "Du är inte nykter, dig vill jag inte prata med" och lägger på luren. Hur FAN kan man säga så? Till nån man är släkt med, i samma familj!? Till sin mans syster som hon vet mår psykiskt dåligt! o speciellt om hon kanske inte var nykter, då mår hon ju troligen ännu sämre o blir mer ledsen om man blir behandlad sådär!
Det konstiga är att jag har alltid tyckt om Eva även fast alla andra tycker tvärtom, men nu kanske jag får höra om hennes rätta sidor? Känns inge bra.. Att dom jag älskat ska visa sig vara sånna idioter.
"Glad" iaf att mamma erkände för mig att hon faktiskt hade druckigt 3glas vin.

Har börjat äta antideprissiva. Känns ju skitkul? Nej.
Jag ville ha medicin som kudne hjälpa mig hur jag mår, men det var värre förut, men jag känner att jag kan må bättre än vad jag gör så jag ville ha ngt man kunde ta vid dom tillfällena jag inte mår bra.. o med tanke på att jag tror jag har socialfobi, speciellt dom tillfällena. (okej, inte tror, 99,9% säker)
Men nu har jag fått en medicin som jag ska ta varje dag, och det känns inge bra alls. ÄR jag en så hemsk människa att jag ska behöva äta antidepprissiva????
O att de första veckorna kan man få biverkningar.. man kan må sämre o grejer, de känns inte heller bra. Jag vill itne uppelva allt igen. + att jag åker tillbaka till kina lixom, då är jag itne hemma, inte lika trygg.

Jag är oxå rädd för att nu, om jag börjar äta mediciner.. kommer jag bli beroende? Jag vill itne bli sån som äter mediciner för minsta lilla. Okej, jag har verkligen mått skit och jag är trött på att itne veta vilken dag jag bara vill ligga i sängen o typ dö, o sedan nästa va glad.

För just nu känner jag att jag skulle vilja ta ngt för att itne må såhär. Tvekar att det är biverkningar redan (tredje dagen sen jag började ta medicinen)men idag har jag inte lust till nånting. Legat o tänkt på tobbe o saker, skulle så gärna ta fram rakbladet men jag är stark. jag ÄR stark.
o jag som ska ut ikväll... känns som om det kan gå hel fel om jag dricker för mkt. o den där jävla Niklas? jag "dejtar" ju Robin oxå...lr, nja?
Men varför är jag så beroende av att känna att folk tycker om mig!?!?! och just killar, varför är dom så speciella? Jag duger, jag gör det! jag måste inte ge mig själv till varje kille jag träffar! För fan, skärp dig!

Åh, nu har jag börjat bli så här deppig igen, alldeles för ofta. INTE OKEJ.
Men idag läste jag min mejl, de som jag skickat iväg och jag såg datumet jag skickade mejlet till tobbe. 20november. på Snart en månad har han inte hört av sig. Men vara itne det jag ville? Det var ju fan det mejlet handlade om, att jag inte vill ha ngt mer med honom att göra, att han skulle förstå det, låta mig vara ifred och vara nöjd med lilla Terese.
Har han accepterat det nu? Jag vet att det är det bästa, tror jag iaf. Men de känns inte så nu...Betyder det att han inte tänker på mig ngt alls längre? AAAHHHHH DET GÖR ONT!
Men jag hatar ju människan? Hur fan kan man hata o älska ngn på samma gång? det e ngt av de jobbigaste jag varit med om tror jag.
 o grejen är ju att jag fortfarande inte känner att vi har fått allt uträtt. Varför saker blev som det blev o alltihop. Jag vill ju prata me honom men jag kan inte. Är jag för stolt? ja, jag skulle aldrig kunna förnedra mig själv genom att ta kontakt med honom igen. 


Nu vill jag bara hem, hem till sverige. Hem till familjen o vännerna. Supa mig full o ge gärnet på dansgolvet. Jag vill vara den där glada o galna som jag bara kan vara med mina tjejer <3


Och jag är så jävla stolt över mig själv; jag har bara ca 4gånger velat ta till rakbladet igen under hela tiden jag varit här i kina! Var riktigt jobbigt dom kvällarna men jag klarade mig!