jag har svårt för att prata

Ja, anlednignen till att jag skriver har ibland är ju för att jag ska kunna skriva av mig när jag mår dåligt. jag skriver hellre än att pratar med någon. Men idag, uch då började pappa prata med mig.
Det var bara vi hemma och först pratade vi om mamma o hennes drickande. jag konstaterade att jag är ganska säker på att hon itne har komit iväg på nå möte än som hon sagt. Iaf så frågade pappa hur de va med mig. hur jag mådde annars.
Uch va jobbigt de blev.. Han började iaf prata om att jag skar mig, att ha nvar så ledsen för det o ville att jag skulel prata med honom.
Det var länge sen jag skar mig nu. men ajg förklarade iaf ganska mkt för honom, om bla det, att det är verklgien som ett beroende när man väl har börjat och att det hjälper för stunden. det var igentlgien ganska skönt o prata om det, berätta det.
Men tror itne det komemr bli någon vana.
Jag tror jag ska fråga mamma ikväll om mötena.

RSS 2.0