enmaskros

Mamma har inte än kommit iväg på ngt möte med någon somhelst hjälpinriktning för henne.. jag tänker fråga imorgon om det, idag orkar jag inte. I helgen var vi på en liten weekend, mamam syster och jag. var jätte msyigt, bara att sista kvällen förstördes av mitt dålig humör jag fick fågrund av att mamma redan var påverkad innan middagen!

jaja.. vaknade idag av tankar från något som hänt för länge sedan..ca tre år. ngt jag inte alls är stolt över. jag skäms. ngt jag gjorde mot mig själv, och igentligen mot min omgivnng oxå om det hade gått längre. men inte många vet om det. inte min familj iaf.
konstigt att jag kommer ihåg allt, hur allt såg ut då, mina skrik, känslan som jag hade i kroppen, gråten, rädslan, mörkret. vattnet...
det var ändå tre år sedan..

Ja hon lovade ju att ringa, tills just det ställe jag pratade om. ett studiebesök var det ända jag begärde! Hon lovade som sagt. och när jag frågade om hon ringt så sa hon faktiskt Ja! men itne til ldet stället jag ville.... samma ställe hon va på förut, som bara tar hand om själva missbruket.men visst, det är jätte bra. men hur länge komemr det hålal i sig om hon fortfarande mår så jävla dåligt som hon gör på insidan?  men hon sa att hon skulel dit o prata iaf.. hoppas det här går bra!

Nu har det kännt så bra, mamma har inte sagt ngt negativit om behandlingshemmet.. Jag har nästan levt på moln(lättare överdrift) de senaste dagarna för att jag trodde att hon faktiskt skulle gå med på att åka dit, och ÄNTLIGEN bli frisk! fatta hur underbart det skulle vara! Men nu har jag börjat fatta vad hon hålelr på med. varje gång jag tar upp det så blri det bara "ja,ja,ja.." men verkar ändå lite intresserad. men så idag frågade jag om hon äns ville dit, om hon skulle kunna tänka sig det. då sa hon, kasnke inte just det där, men jodå.. JAG VISSTERE! hon snackar bara bort mig..hon vill gå till sina AA-möten, som hon kan dra ut på hur länge som helst, lr psykologerna som hon ljuger om att hon går till. Det kommer ta år, igen. som det gjorde förut.
Men nej, jag ska fan tjata tjata tjata. för jag tror att ett behandlignshem är precis det hon behöver!

godnatt!

Nyår blev fullt med, bråk? och även massa festande! jag o syrran var på olika håll med vänner o pojkvänner och mamma o pappa var hemam själva. och jag vet att deras nyår inte var speciellt kul. papap ringde vid 12slaget för att önska gott nytt år. pratade även med mamma då och hon grät i telefonen.. Pappa hörde nog att jag var ganska påverkad så han blev itne glad heller.
Är det ngt fel på mig? jag har levt hela mitt liv med en mamma som är alkohlist, men även så dricker jag själv? borde itne jag hata alkohol, hata alla som dricker? Men jag äskar att festa, och blir ofta ganska full. men jag hatar när mamma gör det.. Alla mina vänner är värsta partypinglorna så skulel nog itne funka så bra om jag var helt imot sånt, men ändå, jag borde väl reagera på ngt annat sätt än att själv hälla i mig massor? fast jag sitter ju faktiskt itne hemma o super mig full när jag är ensam.

Ikväll är första kvällen jag träffar mamam sen nyår. två dagar innan nyår så tog jag upp en sak med henne. en Ide från mig. Behandlingshem. Jag trodde hon skulel reagera annorlunda, bli sur o ledsen o bara förneka saker.. men hon verkade lyssna iaf. men som jag har hört att hon pratat me papap så är hon inte intresserad. Men hur ska jag göra för att övertala henne? jag vet att det skulel vara så bra för henne! visst, vi kommer få det tufft här hemma oxå, om hon ska åka iväg kasnke några månader. men det är ju för hennes skull!
Känner mig nästan taskig, att jag vill ha henne dit. är jag självisk, egoistisk? men vafan, jag, vi familjen kan itne hjälpa henne.. :( vad ska man göra? men ja, jag vill att min mamam ska åka på ett behanlingshem!
fast det komemr nog oxå innebära att vi kommer få berättade det för folk, tex vad ska hon säga till jobbet? släkten kommer ju få veta..

Så ikväll, ska jag ta upp det igen för o se hur hon har tänkt..jag måste komma på lite fler argument. jag vill att hon åker, även fast det kommer bli jävligt jobbigt. Tänk om hon är borta när jag tar studenten!? och när jag fyller år...
Men jag gör vadsomhelst för att hon ska må bra igen! men man akn ju inte tvinga någon.