rymma?

Jag har faktiskt aldrig kännt så starkt att jag vill bort härifrån.
Har suttit o snackat med Kim, som ska åka iväg me sin familj o polare till Indien i minst en månad. o han tkr ju att jag borde hänga på. o har suttit o kollat sista minuten ett tag.. hittade världens grymmaste biljett asså! Tänk, till indien för ca 2,300kr!!! Va såå nära att köpa den ska ni veta. Började redan tänka på vilken väska jag skulle ta, o vart den låg. Om jag skulle springa o hämta den nu o bara slänga ner lite grejer i en rygga o åka iväg?

Jag vill verkligen! vill vill viiiill!!!
Men, så komemr det jobbiga ifatt än oxå. Jag vill ju helst åka iväg till ngt varmt land, o ja indien är ju varmt.. Men nu har jag ju den här krämen som pappa har köpt till mig för Acnen. o man blir ljuskänslig då. SKITKUL! o känner att ja kan inte sluta me den nu iaf... så nån solsemester är ju inget val för mig...

Men Emmi, sen när vi ska iväg då får ja ta ett brejk o hoppas på att det e lite bättre då iaf.

Jag trodde inte det där med glädje och lycka var ngt för mig.

Jag håller på o bryta ihop... elelr typ.
Jag har redan skurit mig. gjorde de för ngra veckor sedan i nu idag.
När jag kommit hem från landet så gick ja in i mitt rum o såg att mamma lagt massa grejer (som iförsej är mina, men tyckte hon kunnat lägga dom nånannanstans än jsut där när jag preciiiiis städat o fått det fint där.) på skrivbordet, så suckade jag lite högt, satte händerna för ansiktet, började gråta o gick mot badrummet med kanske lite väl klampiga stag.. men ändå... Både mama o pappa hoppar upp ur soffan o börjar vrålskrika.. så jag låser in mig i badrummet för att det är de ända rum man kan låsa om sig på, o lilla toan.
Sätter på hög musik i öronen så jag slipper deras skrik utanför dörren o tar fram den trasiga rakhyveln som ja skär mig med i bara ren reflex..

Jag är så fuuuuuuuuuuuucking trött på allt!! men ajg vet ju knappt vad!

Eller jag är trött o förbannad o äcklas av mig själv.
bla för att jag känner mig som en elefant, jag vet fan inte hur jag ser mig själv.. jag stälelr mig på vägen o vägde runt 53 kg idag. jag vägde bara ett kilo mindre innan jag åkte till kina, men hur fan kan jag se uuut så här då!?!?
Min jävla fitt acne. Har börjat med en kräm som man sätter på varje kväll, o har bestämt mig nu att jag ska sluta klämma finnarna för det ska förvärra allt... Men det gör så jävla ONT OCH SVIDER! Hela ansiktet är ömt, känns svullet o kliar. Kunde itne sluta gråta imrorse pga just det! o nu vill jag bara åka hem till nån men jag går fan inte ut såhär o just nu vill jag verkligen inte ta på ngt smink... känns ju som om det blir värre. o + att det är så ömmt... dra med den där o ta på foundation, nejtack.
o mitt besök på ungdomsmottagningen, ska börja gå i sumpan nu o de va första besöket, så hon ställde massa frågor.
Kom in först på hur mkt ja dricker, iprincip varje helg blir det ju.. o gnaska mkt. -men asså jag ser inget problem i det så men när hon börja prata om de, o undra om alkohlism i släkten så.. det kändes inte okej. o när vet man att man är beroende? För jag vet att ja dricker mkt mer nu än va ja nånsin gjort. Jag vill verkligen gå ut varje helg.
Om jag blir som mamma då........................
Men oxå hur mkt killar jag träffar, o NÄR jag träffar dom o hur ofta ja skyddar mig.. Jag har varit med 16 st, o 2 som jag vet har ja skyddat mig med.. det är fan inte okej. o ena va lixom tobbe. o ja, tobbe är typ det ända undantaget som ja inte har träffat på fyllan. Magnus oxå kanske. elelr några till oxå tror jag. men ändå, jag tänker alltid men alla gör väl såhär.. vissa kansek gör, men andra inte. Varför ska ja göra det för?
o jag vet inte, men ja känner på mig att ja har nån sjukdom så har tid o testa mig på onsdag.

Det är bra att få en lite funderare över hur man lever, sa hon.. Jo, så sant så.


Fick oxå nummret till deras psykolog. framför allt för att få gå en "liten kurs" om hur man lär sig att veta hur man ska göra för att må bättre när man mår dåligt.
För jag berättade för henne att när jag mår dåligt, så är jag oftast rädd för att må bättre.. för oftast blir det så att jag är fortfarande itne glad, utan jag känner bara ingenting.  Men jag VILL ju känna ngt så då mår jag heller sämre.
Låter nog helt sjukt, men när jag va liten, eller yngre så va jag itne rädd för nånting. Jag vågade gå ute ensam sent på nätterna, jag vill gå själv sent på nätterna, jag vill ta den lite längre vägen genom skogen.. bara för att? Bara för att kunna råka illa ut. Jag vill komma ivägen för nån o bli ner slagen o misshandlad, lr bli våldtagen.. lr vad somhelst.
Jag ville må dåligt, jag ville få känna ngt.
Jag var rädd för vad glädje och lycka va.
Jag ville känna mer, itne bara vara tom. Då va smärta det bästa allternativet eftersom det va ngt jag kände igen.


Samma grej vare ju när mamma inte druckigt på typ två kvällar när jag va mindre. Shit, ska hon sluta nu? Men alla bråk på kvällarna va de ju ända jag visste, visste att jag kunde. Hur lever man annars lixom? vad ska man göra då?


o fresten så tror jag att hon har tagit sprit från mig.. eller snarare från Jocke. Han va ju här för nån helg sen, o hade med sig en stor flaska med nån starksprit i, men lämnade kvar den.. o den har stått i mitt skåp. Men nu, jag TROR att det är mer i den än det va förut... isf OM jag har rätt så har mamma tagit o sen hällt i vatten.
Kul om det är så.. o Jocke märker? eeeh, va ska man säga då? "Ne, mamma snodde bara lite o ville dölja det o hällde i vatten. du vet, så där som alkohlister gör." Han vet ju inte om det...
känns itne helt ok o fråga henne om det om jag  inte är säker.

RSS 2.0