maskrosbarn

bloggen står för enmaskros. Det är väl vad jag är. en maskros..
Sutitt o kollat på god morgon sverige eller vad det nu heter. med Tilde de Paula iaf. Då en tjej hade startat igång en organisation för ungdommar och personer som har någon anhörig som missbrukar elelr är psykiskt sjuk. (www.maskrosbarn.org)
Jag har länge velat skriva så här, ha en egen blogg som jag kan skriva om bara om det här, och vara anonym. Jag vill skrika ut till hela världen om min mamma, och hur jag har levt. men jag vågar inte. Tror itne helelr att det skulle vara populärt hos min familj eftersom det alltid har varit en hemlighet för omvärlden. ibland nästan för oss oxå? Jag har börjat berätta för några nära vänner och pojkvän. och det blir en sån lättnad. Jag går oxå hos en psykolog, men ajg vill göra ännu mer. Så den här bloggen är till att skriva om mitt "hemliga familje liv", och där jag kan skriva när jag mår dåligt. Skriva om både gammal och nytt, saker jag försökt/försöker förtränga och sådant som händer nu.. det som kasnek händer imorgon kväll?
 Hoppas om folk skulle läsa, verkligen läser och förstår. kasnek att någon känner igen sig oxå?

Jag är 18 år, om några månader fylelr jag 19. Hela mitt liv så har mamma varit alkohlist. förutom i 2,5 år.. efter somamren jag var 13 till jag fyllde 16. då hon faktsitk itne tog en klunk alkohol. Det var då hon tog tag i det när hon va nära att förlora sitt chefsjobb pga av att hon stank sprit på jobbet.(inte då hon var nära att förlora sitt eget barn till en fosterfamilj)
Dom åren är nog dom bästa i mitt liv. vi mådde så bra då, hela familjen! Hon, mamma mådde bra. det lös om henne och alla var lyckliga. Hon började träna, hon shopapde nya kläder. Vi fick oxå en så himla mkt bättre kontakt. Nu kunde jag mamma och syrran sitta i köket och umgås och ha kul tillsammans. ngt som aldrig hände innan. Jag kunde me prata med mamma om vissa problem, tex med kompisar och i skolan.
Men sen var det den där jävla kryssningen.. hon o pappa var på en ålandsktyssning och när hon kom hem så var hon full. Den kvällen gick jag ut på en långpromenad och insåg att helvetet kommer sätta igång, igen.
Varför säger man maskrosbarn igentligen? är vi ogräs? eller är det för att vi är så starka?

Kommentarer
Postat av: Emmi

Jag är också ett maskrosbarn.

Vi har nog mer gemensamt än vad jag nånsin kunnat tro.. <3

2010-10-17 @ 11:02:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0