Ska jag våga?
Det var ett tag sen.. hade nästan glömt bort den här bloggen. Blir jobbigt att skriva på två st:P
Men nu när min familj läser på den andra är det ännu svårare vad jag kan o inte kan skriva.. när jag verkligen vill skriva lixom. Ja jag har ju inte sån himla bra kontakt så med mor o far, finns iaf massa som jag inte riktigt vill dela med mig av. inte över internet iaf.
o jag vet hur fri o lättad jag kände mig första gången jag berättade för Jenny om min mamma o familj, efter det mådde jag mkt bättre i månader efteråt.. så jag funderar på att sätta lösenord på den här o de som vill läsa får gör det. men då vet jag vilka ni är som vet de här sakerna om mig.
Men jag är rädd att folk får en annan bild av mig då, o då menar jag inte positivt.. För det här är bara som min kalgo mur, när för mkt bubblar inom mig så kommer det komma upp här. Det här är äkta jag, mitt inersta. mitt riktiga liv, det djupaste som finns i mig.
Men det blir en jäävligt stor grej för mig! ååhh jag har inte äns berättat hela saningen om vissa saker för min psykolog.
Får se hur jag gör.. men det känns som om det är de bästa, jag tror man mår mkt bättre om man är öppen. men blir jag för öppen då/nu?
Ska jag berätta om ätstörningar, besvikelser, självskade beteenden.. sånt som jag skäms så otroligt mkt för. Men vad ja komemr ihåg så mådde ja bättre när jag hade berättat. Även fast jag mår bättre idag än förr så tror jag att det kan stärka mig som person, bli säkrare i mig själv. även fast jag bara skriver, o ni läser..
Men nu när min familj läser på den andra är det ännu svårare vad jag kan o inte kan skriva.. när jag verkligen vill skriva lixom. Ja jag har ju inte sån himla bra kontakt så med mor o far, finns iaf massa som jag inte riktigt vill dela med mig av. inte över internet iaf.
o jag vet hur fri o lättad jag kände mig första gången jag berättade för Jenny om min mamma o familj, efter det mådde jag mkt bättre i månader efteråt.. så jag funderar på att sätta lösenord på den här o de som vill läsa får gör det. men då vet jag vilka ni är som vet de här sakerna om mig.
Men jag är rädd att folk får en annan bild av mig då, o då menar jag inte positivt.. För det här är bara som min kalgo mur, när för mkt bubblar inom mig så kommer det komma upp här. Det här är äkta jag, mitt inersta. mitt riktiga liv, det djupaste som finns i mig.
Men det blir en jäävligt stor grej för mig! ååhh jag har inte äns berättat hela saningen om vissa saker för min psykolog.
Får se hur jag gör.. men det känns som om det är de bästa, jag tror man mår mkt bättre om man är öppen. men blir jag för öppen då/nu?
Ska jag berätta om ätstörningar, besvikelser, självskade beteenden.. sånt som jag skäms så otroligt mkt för. Men vad ja komemr ihåg så mådde ja bättre när jag hade berättat. Även fast jag mår bättre idag än förr så tror jag att det kan stärka mig som person, bli säkrare i mig själv. även fast jag bara skriver, o ni läser..
Kommentarer
Trackback
