Pappa är feg.
"Aja, men så förskräckligt har vi inte haft det, det var ju värre förr"
JAA, men skit facking samma!? Det ju just det som är grejen, det var 1000 gånger värre, men nu när det blir liknande bråk så komemr ju ALLT tillbaka! Det känns ju som förr, även fast hon inte är lika sådär äckligt full så att hon inte kan gå själv, men hon har fått sån jävla attityd när hon dricker ist. Så det blir ju värre bråk, eller vet inte hur man ska förklara.. Förut var det ju oxå reda världskrigen. man stogd o skrek, slängde i dörrar o ja.. kalabalik. Nu blir det skirk o gap fortfarande men det är mer... elakt. Man tar det mer personligt. vi vet hur vi ska skada varandra. Eller hon vet hur hon ska göra för att få en må riktigt jävla dåligt efter att man har konfronterat henne att hon har druckigt. Riktig jävla drama queen.
Ja, det här började idag med att pappa undrade vad jag hade gjort i ansiktet (haha), jag hade klämt några finnar på hakan o var ganska ordentligt röd. o så förklarade jag att ja, det är nog psykiskt så som Emmi sa, att jag fått så sjukt mkt finnar på sistone.
o då ställde han sig tyst ett tag... "Men du är ju ute o har kul ganske ofta?" Eeehhh, ja? Och? Jag mår skit ändå förklarade jag, hur ska man annars överleva om man inte får gå ut o ha kul???
Men han tyckte att om man mår så dålgit brukar man väl stänga in sig iprincip. Då blev jag bara förbannad.... Det är det här som jag blir så sur på, därför jag itne pratar om sånt här, speciellt med mina föräldrar.
Det ÄR MENINGEN att jag ser glad ut! Det är precis det jag tänker på hela tiden, jag vill j uatt fol kska se mig som en glad tjej! Aldrig att jag skulle visa utåt att jag mår dåligt.. itne medvetet lixom. Jag känner mig ju mkt mer neråt, o det vet jag märks. elelr hela jag förändras o det går itne alltid att gör ngt åt. Men det är ju itne så att jag sitter o gråter för det utan jag blir bara tyst, tillbaka dragen, inte lika lätt för att skratta o vara mig själv o slappna av.
Men iaf, jag blev irriterad när han sa de o blev bara tyst. Då frågade han om de va mamma. Ja sa jag då. "Men det är väl itne bara mamma?". Jo, jsut nu är det extremt mkt hon iaf.
Så började vi snacka om henne o blablabla..... o vi komemr aldrig nån vart. Han säger bara samma saker varje gång som jag redan vet. Att hon måste vilja själv o att hon vill ju itne åka till ngt behandlignshem som jag tycker hon ska för att hon vill itne berätta för folk i vår omgivning, tex för hennes chef. osv osv..... "vi måste bara ha tålamod" hahahaa FAAAAAAAAAAAAAAN HELLER!
Asså, att jag mår så här dåligt efter ett stort bråk. Tror nog det här va största bråketr på ritkigt länge, sen ja kom hem från kina, o de va ändå itne jäätte stort, det har varit värre.. så, iaf, att jag mår såhär dåligt bara efter det, o så här länge? Det är inte okej, det är itne normal. Jag märker ju att jag går tillbaka till o var a12 år igen.. så som jag mådde då.
Papap sa iaf att nu måste jag ju sätta näven i bordet. haha ja, men till vilken nytta? Det komemr inte hända ngt ändå. Men jag kanske ska bli 100% seriös med att leta lägenhet? Bara ett riktigt bra jobb som behövs.
JAA, men skit facking samma!? Det ju just det som är grejen, det var 1000 gånger värre, men nu när det blir liknande bråk så komemr ju ALLT tillbaka! Det känns ju som förr, även fast hon inte är lika sådär äckligt full så att hon inte kan gå själv, men hon har fått sån jävla attityd när hon dricker ist. Så det blir ju värre bråk, eller vet inte hur man ska förklara.. Förut var det ju oxå reda världskrigen. man stogd o skrek, slängde i dörrar o ja.. kalabalik. Nu blir det skirk o gap fortfarande men det är mer... elakt. Man tar det mer personligt. vi vet hur vi ska skada varandra. Eller hon vet hur hon ska göra för att få en må riktigt jävla dåligt efter att man har konfronterat henne att hon har druckigt. Riktig jävla drama queen.
Ja, det här började idag med att pappa undrade vad jag hade gjort i ansiktet (haha), jag hade klämt några finnar på hakan o var ganska ordentligt röd. o så förklarade jag att ja, det är nog psykiskt så som Emmi sa, att jag fått så sjukt mkt finnar på sistone.
o då ställde han sig tyst ett tag... "Men du är ju ute o har kul ganske ofta?" Eeehhh, ja? Och? Jag mår skit ändå förklarade jag, hur ska man annars överleva om man inte får gå ut o ha kul???
Men han tyckte att om man mår så dålgit brukar man väl stänga in sig iprincip. Då blev jag bara förbannad.... Det är det här som jag blir så sur på, därför jag itne pratar om sånt här, speciellt med mina föräldrar.
Det ÄR MENINGEN att jag ser glad ut! Det är precis det jag tänker på hela tiden, jag vill j uatt fol kska se mig som en glad tjej! Aldrig att jag skulle visa utåt att jag mår dåligt.. itne medvetet lixom. Jag känner mig ju mkt mer neråt, o det vet jag märks. elelr hela jag förändras o det går itne alltid att gör ngt åt. Men det är ju itne så att jag sitter o gråter för det utan jag blir bara tyst, tillbaka dragen, inte lika lätt för att skratta o vara mig själv o slappna av.
Men iaf, jag blev irriterad när han sa de o blev bara tyst. Då frågade han om de va mamma. Ja sa jag då. "Men det är väl itne bara mamma?". Jo, jsut nu är det extremt mkt hon iaf.
Så började vi snacka om henne o blablabla..... o vi komemr aldrig nån vart. Han säger bara samma saker varje gång som jag redan vet. Att hon måste vilja själv o att hon vill ju itne åka till ngt behandlignshem som jag tycker hon ska för att hon vill itne berätta för folk i vår omgivning, tex för hennes chef. osv osv..... "vi måste bara ha tålamod" hahahaa FAAAAAAAAAAAAAAN HELLER!
Asså, att jag mår så här dåligt efter ett stort bråk. Tror nog det här va största bråketr på ritkigt länge, sen ja kom hem från kina, o de va ändå itne jäätte stort, det har varit värre.. så, iaf, att jag mår såhär dåligt bara efter det, o så här länge? Det är inte okej, det är itne normal. Jag märker ju att jag går tillbaka till o var a12 år igen.. så som jag mådde då.
Papap sa iaf att nu måste jag ju sätta näven i bordet. haha ja, men till vilken nytta? Det komemr inte hända ngt ändå. Men jag kanske ska bli 100% seriös med att leta lägenhet? Bara ett riktigt bra jobb som behövs.
Kommentarer
Trackback
