enmaskros

måste bara säga att jag är lite smått besviken på vissa.. Typ en tjej som känt mig hela livet. Hon  vet hur jag har det hemma, att jag försökt ta livet av mig, fast iförsej så trodde hon på mig när jag sa att neeeeej klart jag inte försökte på riktigt. så nu skämtar hon om det ist när hon ska berätta pinsamma saker jag gjort på fyllan. Men ja, hon vet om iprincip allt i mitt liv. Men hon tar det inte seriöst.

Men att hon nu ska bli sur för att jag inte hör av mig? Efter hon vet att vi har avlivat Emil, att då mamam troligen ahr börjat dricka mer... Nej hon har inte hört av sig en enda gång efter det då hon som jag tror , kände sig dissad av att vi ville vara själva då vi avlivade honom. Hon vill nämligen följa med... men det är förfan vår hund!

ne nu tappa ja skriva-suget...